Bröllopsbukett och stress.

En fin bukett från min fasters bröllop. 
 
Jag har massvis med bilder jag måste redigera... vilket kan bli ganska jobbigt med en seg dator. Så jag måste ta varje tillfälle i akt känner jag. Idag har jag sovmorgon till 2, och sedan jobbar jag till halv 10 ungefär. Det är svårt att hinna med detta, men jag ska försöka skärpa mig. Önska mig lyckatill! 
Foto, Min Vardag | | Kommentera |

wow, du är verkligen den bästa.

Åh, jag har verkligen världens finaste pojkvän, helt seriöst.
 
Att vi fortfarande skulle vara tillsammans var inget jag var medvetande om för 588 dagar sedan. Just då var allting så spännande och osäkert, vi visste inte alls hur vårat förhållande skulle fungera.
Det hela började med en tjej som hade kärat ner sig i en kille i sin klass. Att bli kär i någon i sin klass känns ju inte som det optimala och därför avstod jag att berätta något för mina vänner. Hur skulle det annars bli om jag berättade det för dom och han inte alls var intresserad, om det inte hade blivit något av? Jag får för mig att hela situationen hade blivit lite jobbigare då. Även om det hade blivit något av så kändes det som att det nästan är förbjudet att vara tillsammans med någon som faktiskt går i ens egen klass. Sånt gjorde man bara då man gick på mellanstadiet.
 
Hur som, vare sig det var förbjudet att gilla en kille i sin egen klass eller ej, så började jag visa mina känslor för honom. Jag var less på att sitta bakom honom i klassrummet och sitta glo på hans solbrända fina nacke. (Ja, ni märker ju hur jag var, besatt... Haha.) Jag försökte snacka med honom på skolan då det fanns tillfälle, och började även skriva till honom från facebook för att försöka väcka uppmärksamhet. Dessa pratstunder på facebook utveckades till sms och blev bara oftare och oftare. Jag kan dock vara ärlig och säga att han var en aning trög i början, men att han skrev med mig gjorde mig nog lycklig. Det märktes att Oskar inte var den mest rutinerade personen på att smsa. Han visste inte att man kunde skriva flera saker i ett sms utan det pep i mobilen helatiden. Och alltid när vi skulle sova och hade sagt god natt, så började han alltid att skriva något helt annat så att vårat "god natt" inte alls avslutade våran konversation för tillfället, utan det blev väldigt sent ibland. Han kan faktiskt göra sådär fortfarande. Mycket mer sällan att det händer, men det händer ändå ibland.
 
Klassen skulle ha en halloweenfest och jag och en tjej i min klass planerade det hela. Jag var så exalterad över detta, för nu skulle jag få träffa Oskar utanför skolan, och kanske kunna få honom att gilla mig mer. Men kvällen blev som jag absolut inte ville att den skulle bli. Det började med massa avundsjuka då jag satt i soffan med min bästa kompis och en annan tjej i min klass kommer och trycker sig ner mellan henne och soffkanten, där det absolut inte fanns någon plats egentligen. Jag hade känt av samma vibbar tidigare, det kändes som att någon försökte sno min kompis ifrån mig. Tjejer och avundsjuka, det är verkligen så typiskt, jag vet! Men klart man blir avundsjuk om man är rädd att förlora någon. Detta gjorde att min kväll fick en dålig start. Jag blev irriterad.
Sedan kom HON. Jag försökte småprata med honom, och jag blev alldeles varm i kroppen då vi satt på samma "puff" i vardagsrummet och han hade sitt ben mot mitt. (Återigen denna besatthet, jag vet.) Men denna värme i kroppen försvinner sedan då HON kommer och ska trycka sig ner igen och ta all uppmärksamhet. Jag praktiskt taget hatade henne i de ögonblicket. HON föreslår sedan den kvällen till bästisen,Oskar och hans kompis att dom ska gå ut på en promenad. Ja, ni förstår ju att jag DÖR av avundsjuka. Helt klart en av dom sämre kvällarna i mitt liv, jag ville verkligen inte vara kvar, men ville heller inte ringa på skjuts. Hur skulle det se ut liksom?
Jag klarade inte av att hålla detta inom mig och smsade sedan honom när jag kommit hem den kvällen. Jag berättade hur jag kände och bad om ursäkt för att jag varit så himla tråkig och på dåligt humör den kvällen. Kanske det bästa jag gjort! Vi började snacka och det började faktiskt kännas som att han också tyckte om mig. Vilket jag fick bekräftelse på då några dagar senare på höstlovet som vi hade en sleepover hos Maja och han var där. Jag försökte snacka med honom och när vi skulle sova valde han madrassen bredvid min.  Pirrigt var det! Och när alla hade somnat så höll vi, efter väldigt små rörelser, hand. Han kände något för mig ändå. Han började dock tänka efter sen, och blev lite stressad över att han inte visste vad han ville. Vi gick ju i samma klass, ingen visste någon om våran "romans", och hur skulle hans kompisar reagera att han gillade mig? Vi slutade hålla handen och han gick och la sig utanför.

(Oj, herregud vilket långt inlägg detta blir...)
 
Krånglig situation för oss båda. Han visste inte vad han ville just då, och var rädd att han hade sårat mig. Så vi bestämde oss för att träffas. Han körde ut föräldrarna ur huset och sa att han var tvungen att snacka med en tjej om en grej. (Hahaha, hans föräldrar trodde ju han hade gjort nån på smällen eller nå!) Och vi låg inne på hans rum och snackade om allt, förutom just det som vi skulle prata om. Och det ledde till fler "hemliga träffar" och när skolan började om så smsade vi och tittade på varann på skolan i smyg. Ingen anade någonting. Sedan kom den efterlängtade helgen och äntligen så kunde vi träffas igen. Han sov över och på morgonen därefter så kände vi att vi var tvungna att göra det offentligt. Det gick inte att hålla hemligt längre.
Idag är det 588 dagar sedan den där morgonen då vi gjorde det offentligt. Haha, snacka om förvirrade klasskompisar dagen efter! Älskar honom så mycket. Friheten att kunna prata med honom om ALLT. Att stolt kunna ta hem honom till sin släkt. Och att kunna vara mig själv framför honom.                             

                                                                                                                                                                                                                              I love you.
Min Vardag | | 2 kommentarer |

Vad har du för kamera?

Haha ursäkta bildvalet. Men kom och tänka på denna bild då jag hörde frågan, och hade då helt glömt bort min fula min på denna bild. 
 
Läsare:  Vad har du för kamera?
 
Svar: Hejsan! Jag köpte en Canon Eos 60D förra sommaren för mina jobbpengar och födelsedagspengar som jag fick. Trivs verkligen bra med den, är sjukt nöjd att jag valde just den och inte den snäppet billigare 600D som jag också funderade på. Modellen 600D känns mycket mer plastig och det fick mig att avstå, då 60D har en mer stött och vattentåligt hus. Mycket nöjd som sagt!
Foto, Min Vardag | | En kommentar |
Upp